Header

Min vardag
Go'morron på er fina!

Gud vilken dag det blev igår, -helt galen från morgon till kväll!
Först min snygga vurpa på studsmattan och sen x antal timmar på akuten med röntgen, undersökningar, prover och morfin.
Lite lagom flamsig när vi väl kom hem och ont så Gud förbannat men jag håller vad jag lovar och står vid mitt ord oavsett vad, så väl hemma blev det
inte att stupa i säng utan doptårtebak!
En vän till familjen vars son döps idag har sen länge frågat mig & Ralphs mamma Suzan om vi kunde tänka oss att göra pojkens doptårta.
I normala fall hade detta inte varit några problem alls men med
brutet revben (ja tyvärr är det av) så blir ju förutsättningarna en smula förändrade...
Evigt tacksam för att min fantastiska, älskade vän Lenita erbjöd sig att stanna kvar och hjälpa oss med tårtan!
Vi har bakat bottnar, gjort fyllningar, spacklat, fodrat, modellerat, stansat, monterat och dekorerat en helt underbar tvåvåningstårta till lilla pojken som döps senare idag och det känns bra i hjärtat.
Ralph vek inte från min sida heller under hela natten och som ni förstår satt jag mer med som sällskap och gav råd än att jobba, -mitt revben tillåter inga större utsvävningar.
Ett grymt samarbete mellan mig, Lenita, Suzan & Ralph som resulterade i en jättefin tårta, många skratt och en flamsig natt.
Bilder kommer under morgondagen.

Idag blir det lugna gatan för min del, mest stillasittande (i den mån det går) och mys i soffan. Tjejerna är jätteduktiga och förstår att mamma har ont så dom pysslar om mig omsorgsfullt.
Dom tar sprutor på mig, kollar tempen, ger mig plåster och matar mig med te och kakor.
Finaste små tjejerna, -vad vore jag utan min underbara familj och mina fantastiska vänner?

Som jag älskar er!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Min vardag

Ja, jisses. Vad ska man säga?
Efter en supermysig förmiddag ute i solen och lite lunch i dom små magarna så ville Stephanie & Michelle hoppa studsmatta.
Väl där uppe ville dom även att jag skulle hoppa, -något jag
aldrig gör för jag blir både yr o tycker inte om det men idag gjorde jag det ändå.
-Ett mindre bra val så här i efterhand...
Jag skulle "hoppa på rumpan" som tjejerna men mitt i hoppet vrider jag mig då jag tycker att tjejerna kommer lite för nära mig och jag vill inte landa på nån av dom.
Istället landar jag på järnställningen som är längst ut på kanten på studsmattan och slår i revbenen på höger sida under armen.
En jäkla smäll som resulterar i att jag tappar andan.
Först tycker jag inte att det gör så ont utan reser mig upp och går ner från studsmattan och tar med mig tjejerna in, men för varje minut som går blir smärtan allt värre.
Nu kan jag varken andas normalt, gäspa, nysa, skratta eller, Gud förbjude, hosta.
Att röra sig resulterar i en fruktansvärd smärta så jag rör mig ungefär som en riktigt gammal människa.
Ganska snabbt insåg vi att ett besök till akuten är ett måste så finaste Lenita ryckte in och kom hem för att ta tjejerna.
Så ja, nu sitter vi här jag & Ralph och väntar, väntar & väntar.
Jag har träffat läkaren och hon kunde inte slutföra undersökningen då jag vrålade rätt ut när hon närmade sig det skadade området och jag kan omöjligt lägga mig ner.
Lite prover på dom inre organen är tagna och nu väntar vi på att få ta oss upp till röntgen, -en skiktröntgen är beställd men akuten har massor att göra så väntan lär bli långvarig.
Tack & lov har jag precis fått morfin som snart börjar verka, -då hoppas jag att det blir lite lättare att andas iaf...

Tack "Menita" för hjälpen ❤️

Likes

Comments

Min vardag
Tvättmedel överallt

Halloj på er finingar!
Hur mår ni?
Imorse vaknade vi som vanligt och dom stora tjejerna lekte lite medan jag tog hand om dom två små, -ni vet blöjbyte, tandborstning & påklädning.
Plötsligt hör jag att fnisset & leken avtar och den där obehagliga tystnaden som dom flesta föräldrar snabbt lär sig förknippa med "inte bra" eller "bus på högsta nivå".
Jag reser mig från golvet och låter Caitlyn lite spontant "lufta rumpan" medan jag går och ser efter stora tjejerna...
På vägen förbi badrummet ser jag dom två små busungarna ögonvrån och när dom ser mig ler dom från öra till öra och ögonen förvandlas snabbt till puppyeyes.
Stephanie är snabb att säga:
-Mamma, det var Michelle, inte jag mamma!
Mitt på golvet sitter Michelle, världens busigaste och mest påhittiga onge du kan tänka dig, med tvättmedel över hela sig och liksom masserar in det i håret.
-Bampo mamma!
Det vita pulvret ligger som en matta över hela badrumsgolvet och hela övervåningen luktar "nytvättat".
Två djupa andetag, borstar av båda tjejerna det värsta och ställer dom bredvid varann i (det tomma!) badkaret.
Måste hämta dammsugaren men på vägen ner sätter jag på Caitlyn en ny blöja.
Ja, väl uppe igen blev det sanering av halva övervåningen
och barn innan vi kunde styra in på våra vanliga rutiner igen och gå ner och äta frukost.

Ett ögonblicks verk & hela badrummet förvandlades till ett snölandskap!

Resten av dagen har lunkat på rätt bra, vi har städat lite här hemma och räknat ner timmarna tills Kewin äntligen skulle komma hem!
Tyvärr segnade Melanie ihop här lite på eftermiddagen och som blixt från klar himmel hade hon nästan 39 graders feber.
En trött & hängig tjej som mest velat sitta och mysa i famnen istället för att leka ute med sina syskon.
Det gav oss visserligen lite spontan ensamtid, bara Melanie & jag, men jag hade definitivt föredragit att ha henne frisk & lekande.

Ikväll njuter jag av att ha alla mina barn här hemma under ett o samma tak igen och imorgonbitti vankas det tandläkarbesök för Kewin.
Hoppas han fortsätter hålla nollan när det gäller hål!

Jag önskar er alla en fortsatt mysig kväll!

Likes

Comments

Min vardag

Jag tänkte ge min syn på ett ämne jag ofta ser dyka upp som något extra jobbigt och tufft.
Att få/ha tvillingar.
Hela tvillinggrejen andas liksom "dubbelt av allt" och under första året verkar det jobbiga ta överhanden radikalt när man hör och ser vad majoriteten av tvillingföräldrarna skriver i sociala medier.
Tvillingföräldrar jublar över att dom överlevt
ett helt år med sina tvillingar och firar 1-årsdagen i dubbel bemärkelse.
Det är noll sömn, tid som aldrig räcker till, kaos att trösta två, svårt att bära två, omöjligt att räcka till för två och hemmet havererar likt ett korthus.
-Jag känner inte igen mig alls?!
Jag gör verkligen inte det...?
Jag funderar ofta på vad det beror på.
Kan det vara att att mitt utgångsläge var lite speciellt då jag redan hade två små när våra tvillingar föddes, eller beror det på att våra tvillingar är ovanligt "enkla"?
Jag vet faktisk inte.
Men en sak är säker och det är att jag är extremt tacksam över att vi har jobbat in så pass tydliga & bra rutiner på barnen redan från start, så några problem vid mat och läggningar har vi aldrig haft mer än att barnen vaknar för mat som nästan alla bebisar gör när dom är små.
Våra tvillingar hänger liksom bara med i samma rutiner och samma lunk som dom stora tjejerna och det underlättar massor!
Likaså det faktum att vi såg till att hålla småtjejerna 100% synkade redan från deras livs första måltid ända fram till nu oavsett sjukdom eller dagsform, det var nog det bästa rådet jag fått när det gäller just tvillingar och ja, det kom från min fina, fina vän L som oxå är tvillingmamma.

Det som är jobbigt här hemma just nu är tvillingarnas
storasystrar Stephanie & Michelle som båda är i nån form av 3-årsutvecklingsfas som innefattar allt ifrån "kan själv" till protester och argumentationer om allt. Där utöver deras otroliga syskonbråk emellan varven gör mig helt matt, -att dom orkar bråka och tjafsa så mycket?!
Att det dessutom oftast handlar om, för oss vuxna, småsaker och bagateller men som för dom blir otroligt stora och viktiga saker gör allt bara svårare för mig.
Det är inte jättelätt att medla och reda ut ett gigantiskt jättebråk med två systrar som båda två står och gråter hjärtskärande och/eller är så extremt upprörda och arga över att dom båda två vill ha exakt samma lilla leksak som inte är större än 3 cm och hela deras värld rasar.
Det är en vågskål, vissa saker måste dom reda ut själva men går det över styr måste jag som förälder gå in och hjälpa till.
-Man får vara arg, man får vara
jättearg men man får absolut inte slåss eller kasta saker på varann.

Caitlyn & Melanies första 1,5 år har inte varit ett dugg jobbiga eller tuffa men visst, när dom är 3 år kanske jag skriver annorlunda. Då är det kanske
deras syskonbråk och protester som tar mest av min energi om dagarna.
Det återstår att se.
Hur som helst är jag glad över att jag har förmågan att se på den här perioden som både lärorik och utvecklande både för mig och tjejerna, -vi lär oss nya saker både om varann och oss själva varje dag.






Tänk vad tomt vårt liv skulle vara utan våra fem fantastiska & högt älskade barn!

Likes

Comments

Min vardag, Utflykter

Idag har det varit riktigt gråmulet och ruggigt här hemma. Regnet har vräkt Nero perioder och för första gången för den här säsongen fick vi en ovälkommen höstkänsla.
Det känns för tidigt!
Trots att vi är i full gång med att rusta barnens garderober med både vinteroveraller, skalkläder, underställ, mössor, vantar & vinterskor, -det där med att ligga flera steg före ni vet, så vill vi ändå ha
sommar ett bra tag till!
Hur som helst trotsade vi vädergudarna och inveg tjejernas nya regnkläder & gummistövlar.
Lilla Melanie är ju så himla liten så hon drunknar ju i sina regnkläder men trots att det är gigantiskt på henne så gick det väldigt bra och hon kunde röra sig obehindrat vilket känns som en förutsättning.
Fördelen är att. Det blir väldigt lång användningstid på dom och tjejerna hinner med många, långa lektimmar ute i regnet innan dom vuxit ur dom.

Jag har aldrig varit en "ur-och-skur-mamma" då jag både avskyr regn och kyla och har hellre hittat på roliga saker inomhus med barnen såna dagar men nu när dom börjar bli äldre och vi börjat vara ute med dom flera timmar varje dag så blir det liksom en rutin av även det.
Jag trodde aldrig att jag ens skulle lägga pengar på
regnkläder så länge barnen inte gick på förskola men ack så fel jag hade och nu längtar jag tills det kommer en riktigt regnig dag så vi kan gå ut allihopa och hoppa i vattenpölar!
I lekparken, skogen eller hos kompisar uteblir barnens syskonbråk och tjafs med varandra nästan helt och bara
det är så skönt.
Man är ju som förälder väldigt mån om att barnen ska ha bra, funktionella kläder på sig som både håller dom varma och torra, -man borde tänka likadant om kläder till sig själv oxå.
Så ja, i år ska även
jag införskaffa både skalkläder, ordentliga termobyxor, varma vantar, underställ och rejäla vinterkängor så jag oxå slipper frysa när minusgraderna kommer krypandes.
För ja, nu är vi ju vana vid att vara ute varje dag och leka och givetvis ska vi fortsätta med det oavsett om det blir en halvmeter snö, 15 minusgrader, regnrusk eller bitande höstkyla,
-både barnen och vi vuxna mår så otroligt bra av massa frisk luft.
Är så glad över att vi nått hit och jag tackar min fina vän för den lilla sparken i baken, -det är hon som fått mig att se fördelarna istället för nackdelarna med att gå iväg med tjejligan oavsett om jag är ensam eller har Ralph med mig.


Tack för ytterligare en rolig dag!

Likes

Comments

Min vardag

Idag blev jag påmind på Facebook om att min stora, vackra, helt underbart trotsiga och envisa, lilla prinsessa faktiskt är hela 3,5 år.
Helt otroligt vad tiden går fort!
Det var ju inte längesen vi plussade med henne och jag stod där i badrummet med tårarna rinnandes nerför kinderna och kunde inte förstå att testet faktiskt var
positivt efter flera års försök.
Efter den mest fantastiska och enkla förlossningen, fick jag upp vår lilla docka på bröstet. Hjärtat exploderade av den villkorslösa, totala och enorma kärleken man bara känner för sina barn.
Stephanie var den vackraste och mest perfekta lilla tjej jag någonsin vilat ögonen på och precis på samma sätt trollband hon både sin pappa och sin storebror.
Tiden har gått väldigt fort men det har oxå hunnit hända extremt mycket under dessa 3,5 år.
Stephanie har vuxit upp till en envis & bestämd liten tjej med skinn på näsan och ett enormt varmt hjärta. Hon månar om andra människor, bryr sig om sina medmänniskor & sin familj och bland det mysigaste hon vet är att krypa upp i famnen och mysa i soffan en stund.
Stephanie har även hunnit få tre småsystrar, vilka hon verkligen uppskattar och har otroligt roligt tillsammans med om man bortser från dom dagliga konflikter och syskonbråken med Michelle som bara är ett år yngre än Stephanie.
Konflikterna med lillasyster är givetvis en del av livet och en bra lärdom och övning på både konflikthantering och argumentation inför framtiden och tjejernas relation fördjupas även under deras syskonbråk. Något jag ofta försöker påminna mig själv om när dom båda två står & drar i en och samma leksak och skriker rakt ut så taket lyfter & fönstren skallrar.
För ja, i alla våra tjejer gömmer sig ett sky hiskeligt temperament vilket är en smula tufft nu när dom alla fyra är så pass små, men dom lär sig och jag är väldigt tacksam över att dom har skinn på näsan så dom kan försvara sig och inte låta någon, någonsin sätta sig på dom!

Om 6 månader rustar vi för 4-årskalas, tänk så stor hon börjar bli vår fina, lilla tjej!

Likes

Comments

Min vardag, Utflykter

Hur mår ni alla fina?
Har ni haft lika fint väder som oss idag?
Enligt meteorologerna så är det visst värmeböljan "Lucifer" vi haft på besök i Sverige under dagen. Lucifer som hettat upp och orsakat många bränder i Europa under den senaste tiden.
Vi här hemma fick tack & lov bara en skön, varm sommardag extra men som sagt, övriga Europa har verkligen fått se Lucifers mindre trevliga sidor. Det finns nog en anledning till varför värmeböljan heter just
Lucifer...

Idag har vi spenderat dagen utomhus, både här hemma i trädgården och en promenad upp till skogen för lite mellis.
Så mysigt att ha skogen bara ett stenkast bort, till skillnad från innan vi flyttade, -då hade vi jättelångt till skogen.
Barnen älskar att klättra på alla stockar och lugnet som skogen medför har en fin inverkan på dom. Nån form av harmoni lägger sig som en hinna över tjejerna och alla beger sig ut på egna små upptäcktsfärder, under tystnad.
Dom tittar, visar, smakar, pekar, ramlar, försöker igen och gör oss föräldrar delaktiga i alla upptäckter dom gör.
Det klättras högt, springs lång och upptäcks massor!
För mig känns det jätteviktigt att vara
delaktig i flickornas framfart, jag vill dela deras upplevelser och känner mig stolt, glad & tacksam över att få vara en av dom människorna i deras liv som dom mer än gärna delar sina upplevelser med.
Tänkte visa er några av dagens bilder:

Jag önskar er alla en fin Fredagkväll!

Likes

Comments

Sponsrade inlägg

Detta inlägg är i samarbete med Bakboxen junior.

Då tjejerna mer än gärna hänger med mig i köket och vi alla tycker om att baka & fixa så känns hela konceptet bakom Bakboxens Junior-upplaga som klippt & skuren för oss.
Den här gången var inte Kewin med och bakade då han inte är hemma, men förra månaden var det han & tjejerna som kurrade baket helt utan min hjälp. Den här gången agerade jag som hjälpreda.
Tack vare lättlästa och enkla recept som inte kräver några djupare kunskaper i köket, blir det lätt för barnen att hänga med och räkna antalet mått som ska i bunken.
Ett perfekt sätt att lära sig att både räkna, namnet på alla olika råvaror och dessutom att hitta dom både i skafferiet och i kylskåpet.
Pedagogiskt och bra vilket jag personligen föredrar!
En rolig stund tillsammans med barnen, -kvalitetstid deluxe och med ett perfekt avslut då man får sätta sig till bords och hela familjen får smaka och njuta av det barnen bakat.
Större boost för deras självförtroende & självkänsla är svår att hitta
❤️

Likes

Comments

Min vardag

Nu på eftermiddagen har Caitlyn & Melanie lekt ganska mycket med varandra, -det händer alltmer att just dom två tyr sig alltmer till varandra och leker på egen hand medan storasystrarna pysslar med sitt, -oftast dom oxå tillsammans.
Jag har ju skrivit om det där fantastiska tvillingbandet flera gånger tidigare och jag kommer nog aldrig sluta fascineras av det.
Det är liksom något extra, något som är djupare förankrat än ett "vanligt" syskonskap och man ser så tydligt hur vana tjejerna är med att alltid ha varandra. Dom är ju liksom
alltid två!
Vilken otrolig lycka
❤️

Likes

Comments

Min vardag, Tankar & känslor, Utflykter
Hej på er!

Hoppas ni mår bra och att ni som har semester kvar njuter ordentligt!
Trots att detta har varit den konstigaste sommaren någonsin för vår del, så har det även varit den mest lekfulla & händelserika sommaren sen alla tjejerna kom.
Vi har inte gjort några större utsvävningar som ni vet men vi har ändå hittat på lite olika aktiviteter och små utflykter nästan varje dag.
Barnen har lekt och haft kul, ätit många, goa måltider tillsammans med sina kompisar både inomhus och ute i det gröna och somnat riktigt gott om kvällarna (oftast) och det är just det som innebär livskvalité för mig.
Att se mina barn skratta & ha kul!

Tyvärr har den här sommaren även inneburit lite oro. Dom senaste veckorna har vi sett att Michelle plötsligt börjat skela ganska mycket främst på sitt högra öga.
Några av er har säkert observerat det på foton jag lagt upp på henne.
Det var på just kort vi såg det först och därefter har det ganska fort försämrats så nu väntar jag på att Vårdcentralen ska ringa upp mig.
Jag vill ha en läkartid & sen en akutremiss in till Ögonspecialisten för en grundlig undersökning av Michelles ögon.
Vi var ju där inne med Melanie när hon var 8 månader och dom var otroligt duktiga och förtroendeingivande vilket verkligen känns betryggande -att man får den hjälp man behöver.
Det lär ju ta några månader tills vi fått en tid på Ögonspecialisten i Linköping och tills dess hoppas jag innerligt att Michelles problem med ögat inte blir värre.
Som vanligt håller vi tummarna för att vi har turen på vår sida.

Passar på att visa er lite mysiga bilder från gårdagens timmar i lekparken tillsammans med våra bästa vänner, där både Caitlyn & Melanie blir alltmer våghalsiga!
Dom klättrar utan problem uppför trappen till rutschkanan och åker ner själva, -Melanie lite mer våghalsigt än Caitlyn då hon kastar sig ner på
mage!

Och den finaste bilden:
Pappa med sina fyra döttrar ute på promenad hand i hand.

Likes

Comments